medborgaren logga

 

Anteckningar Prolog Arkiv 2012 Arkiv 2011 Arkiv 2010 Arkiv 2009

 

 

 

 

 

 

 

       

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

     

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

    

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nazipengar i Båven?

 

 

 

 

Göring metade i Kalmar hamn

 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så här såg Göring ut vid den tid då han metade
i Kalmar Flyghamn.

Nej, det kan jag ta gift på, Hitler besökte aldrig Sverige, men Herman Göring gjorde det. Nazisternas pengar gömdes också i Sverige, vars är di i dag?

Nu sa ja berätta, som vi säger här nere.

I början av 70-talet när jag arbetade på Barometern kom det upp en man på redaktionen med ett gammalt foto. På kortet såg man en smärt och snygg kille i läderhuva och flygoverall, han stod på vingen av pontonflygplan och i handen höll han ett metspö, ja, han metade.

Kortet var taget vid den så kallade flyghamnen i Kalmar, som låg alldeles intill Kalmar Varv.

Redaktör Axel Andersson , signaturen Axon räcker för alla fartygsintresserade, tog hand om kortet, skrev en stump och så efterlyste vi uppgifter om kortet i tidningen. De kom direkt, på kortet såg vi  ingen mindre än Herman Göring. Han flög på linjen Berlin-Stockholm med post varvid mellanlandning skedde i Kalmar. Året torde ha varit 1919, kanske 1920.

Jag vet inte om Herman Göring var ute och slog runt i Kalmar, men han var en glad gamäng innan han träffade Hitler, så det var han säkert; kanske förförde han någon vacker kalmaritiska?

Jag tror att jag träffat en av de sista svenskarna som deltog frivilligt på tyskarnas sida i Waffen SS, division Viking, antar jag det var.

I min bok Häxor, Vargar och Hitlers V2-bomb finns en lång intervju med denne ölänning, som nu, meddelas det mig, har avlidit 93 år gammal. Han är begravd på Öland i all stillhet.

Han deltog i alla strider från 1941 till 1944 på ostfronten och marscherade ända bort till Kaukasus och tillbaka igen som tung kulspruteskytt. Han flydde åter till Sverige via Baltikum i slutet av 1944. På kajen i Stockholm stod säkerhetspolis och väntade, men han hade varit soldat och aldrig gjort sig skyldig til några krigsförbrytelser.

Jag vet inte om han omvändes från nazismen, men jag tror det; han var trots sitt mörka förflutna en mycket trevlig man, pratsam, intelligent, omtyckt av hela socknen där han bodde. Ingen hade ett ont ord att säga om honom. Han var också accepterad och med på byfesterna.

Jag frågade honom en gång; vi träffades då och då på bygatan:

- Men hur i h...e kunde du bli nazist, du är ju en klok karl.

- Ja, men du ska veta, det var andra tider, jag var ung, jag var en adoptivunge här på Öland, visserligen hade jag det bra, men faen, jag hatade samhället.

- En dag, 1934 tror jag, kom Sven-Olof Lindholm, naziströrelsens frontfigur i Sverige, till Gärdslösa där han skulle hålla föredrag. Jag gick dit och blev nazist.

- Hade föredragshållaren varit kommunist hade jag nog blivit en glödande kommunist.

Ja, så var det då nazisternas pengar. Efter Ölkällarkuppen i München 1923 skall nazisterna efter vad jag hört/läst/uppsnappat ha fört över sin partikassa till Sverige; dessa pengar skall sedan ha gått förlorade. Kanske förskingrats eller utsatts för bedrägveri på något sätt, nån som vet?

Och skulle jag bra gärna vilja veta var det historiska fotot på Göring metandes i Kalmar hamn tog vägen.

Det är livsfarligt att lämna originalfoton till en tidning, de kan försvinna på en halvtimme i redaktionsröran.

En gång lämnade jag ett originalfoto som jag lånat till nattredaktören, gick och hämtade en kopp kaffe och bad efter denna treminutersrunda att få kortet tillbaka för nu hade han väl ritat in storleken på sidan ett. På den tiden använde man bildtrissa när man ritade in ett foto på sidan och man behövde det exakta måttet på originalet.

Han tittade på mig och sade helt häpen:

- Kortet? Var faen tog det vägen.

Det är 30 år sedan. Det är borta ännu.

Nu när jag sitter här får jag en krypande känsla av att Herman stavade med två n, Hermann, men jag är för slö för att kolla, Ni får leva med ett n.

Auf Widersehen.

 

.